Det.har.hänt.en.del.

De senaste veckorna har det hänt en del saker.

Många nice saker.

Det som jag minns bäst är ändå att jag fick svar.

Som jag väntat.

Nu vet jag till viss del var jag står, vad som är på gång.

Att jag inte inbillar mig.

Jag vet inte vart detta bär av..

Det återstår att se.

<3

Förhoppningsvis kan detta vara början på något nytt.

Något jag länge velat.

Men det behöver inte ändra något.

Tiden får utvisa.

Jag måste vara stark.

<3

Utöver detta så har det varit en ganska ojulig jul.

NOLL julkänsla!

Puss på er <3

Man.blir.så.glad.

Man blir så glad ibland av små små ting.

Idag fick jag en julklapp av ett av barnen+dennes familj.

En skål me godis och ett fint kort.

De värmde :)

Älskar verkligen mitt jobb även om man ibland stöter på svårigheter.

Men svårigheter är väl till för att övervinnas?

<3

:)

Trött.på.att.va.sjuk.

Tröttast på att va sjuk, de e nog jag de.

Har ofta varit sjuk denna höst..suger sådär smått.

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet, hoppas då på att va liite friskare iaf.

Skall ringa hälsocentralen också och få reda på om jag har någon ögoninfektion.

Imorse då jag vaknade fick jag inte upp höger öga :S De va lite läskigt..fullt me klet..isch..

..o ja som trodde de blev bättre igår..

Men icke!

Nåja, skall iaf försöka va lite positiv..

..imorgon får ja ju träffa "mina barn"! :)

Har nog saknat dem!

Skulle jag få skulle jag lägga upp massvis av bilder på dem för o visa hur fina dem e..

..men de får ja ju inte..

..så ni får använda er fantasi..

de är iaf urgulliga! :)

<3

Ska försöka glömma allt negativt nu som varit dem senaste dagarna, saker som man ju inte egentligen ska prata högt om fick ja höra..eller iaf inte skriva öppet om..kanske jag förstår..

..men på samma gång måste jag skriva av mej för att må bra..

Jag ha gått igenom så mycke skit i mina dar och jag hymlar inte me nått av vad jag varit med om,

så heller inte detta!

Men kanske man ibland måste hålla käften lite hehe :)

(ja e dålig på de *fniss*)

Nåja..lite mer rederiet ska ja se på nu,

denna glädjespridande såpa!

:D

Avsnitt 309, "Den gråtande clownen", på slutrakan nu..

..sen BARA 9 avsnitt kvar!!!!

*IIIH*

Hur ska jag klara mej???

Puss på er <3

Förkyld.och.rödögd.

Japp, så ser mitt liv ut nu..röd om både nosen o ögonen..monstervarning!

Var till hälsocentralen, skulle bli sjukskriven 3 dagar..sen kom hon tillbaka med pappren men då var de plötsligt bara två dagar. Hon menade att eftersom jag varit sjuk så mycket så skulle jag behöva ta kontakt med företagshälsovården och eftersom jag jobbar i vasa så e de ju vasa stads företagshälsovård = blir lång bit o köra för ett intyg..Men men..jag ska ringa dit imorgon o försöka komma på något..kanske jag kan fortsätta gå till HVC här i stan och de får alla papper osv? kan ju inte behöva köra dit varje gång jag e sjuk lixom..de hjälper ju inte mig särskilt mycket..

Nåjah! Får se va dem säger. Gick ju o samarbeta med åbolands sjukhus också så varför inte vasa stads företagshälsovård?

För övrigt har jag funderat på att gå en ordningsvakts kurs..skulle ju jag passa till, liten som jag e..haha.

:D

Puss på er<3

Att.sova.i.någons.famn.

Ikväll hade jag turen att få sova i <3:s famn i hela två timmar..de va mysigt, man sover bra i en varm famn <3

Puss<3

We.are.the.royal.

Kör ca 200km per dag. Dagens 200km lystes inte bara upp av det tunna snötäcket på marken, utan också av en otroooligt bra skiva med Royal republic, ett av mina favvo bänd!

Vill ni höra nå bra, lyssna på den!! :) Speciellt de två sista låtarna är super!

Skivan heter "We are the royal". Skivan jhar 13 låtar men den skivan jag har så har 16 låtar och är "deluxe version", och jag rekomenderar att ni köper den för som sagt, de två sista låtarna är bäst!!

Puss<3

 P.S. De måste ju ha Sveriges charmigaste kar som sångare, mums! ;)

Snö.

Måste bara säga att snö verkligen är mysigt och romantiskt! <3

Hoppeligen får jag med mig någon på promenad idag.

Puss<3

På.tal.om.kärlek.

Den enda verkliga kärleken är nog ett djurs kärlek <3

Älskar er mina kisur <3 PUSS!

Om.den.riktiga.Isa.och.besvikelse.

Ibland, t.ex. dagar som denna, funderar jag på hur människor ser mej, hur de uppfattar mig som person. Jag tycker mig få uppfattningen att vissa tror jag är en väldigt kall och otrevlig/sur person. Vissa tror jag bara inte klarar av att komma mig in på livet och därför får helt fel uppfattning om mig och kanske tror jag inte är intresserad av dem.  

Diskuterade detta med en ganska nyfunnen vän en sommarkväll..han menade att han först fick uppfattningen att jag var just kall, men att han sedan, då han lärt känna mig lite, märkte att jag egentligen var en väldigt varm och omtänksam person som tänker mycket på andra. Det är just så jag själv ser på mig också, men ibland tvivlar även jag på att jag verkligen är den personen.  

Mitt största problem är väl att jag är väldigt osäker då jag träffar folk i verkliga livet. Jag vill inte ge fel intryck, inte göra bort mig. Jag har en OTROLIG skräck för att göra bort mig.. Då lägger jag upp en sorts "mur", en kall och hård fasad som folk kan ha svårt att tränga igenom. Lättaste sättet att lära känna mig tror jag är på internet eller då jag är lite smått berusad.. Detta skrämmer mig lite.. när ska jag våga va den riktiga jag hela tiden? Kommer de nånsin bli så? Vad göra för att jag skall våga?  

Jag är helt enkelt rädd att jag inte duger.  

De som står mig närmast, förutom mina barndomsvänner, så har jag nästan lärt känna via internet eller då jag varit full.. Skrämmande egentligen. Vissa av de personer som jag bryr mig mest om kan jag inte ens vara mig själv med, i rädsla för att de skall börja ogilla mig.. Tror det kan göra att jag kanske till viss del stöter bort dem, bara så att jag inte skall behöva känna besvikelsen av att de sen inte vill umgås med mig heller, eller något dylikt.  

Känns ofta som att då jag verkligen försöker öppna mig, visa vem jag e, förklara hur jag känner, tar initiativ att träffas med mera, då blir jag bort stött eller blir besviken på något vis, planer ändras osv.. Kanske man helt enkelt skulle hålla sig till sig själv.. iofs så gör jag nog mig själv besviken också ganska ofta.. jag är en besvikelse för mig själv oxå, så varför inte för andra?  

Ibland vill man bara krypa ner under täcket för att aldrig mera stiga upp.

Puss på er som verkligen finns där <3

Ny.parfym.och.festliga.nätter.

OJ vilken bra dag jag hade igår! Festade med underbara vänner!:) Träffade endel nya oxå, folk som visste vad jag hette även om inte jag visste vem de var :P haha Kul! Kom hem en halv 8 tiden i morse..typ..hamnade på efterfest där jag bland annat lagade "glögg" av hemmagjord bärsaft + neilika..ja så de kan gå!^^ Hade en riktigt mysig kväll ^^ och en ännu bättre morgon, hehe ;) Vaknade halv 5 på kvällen, dit for ha dan :P Nån timme senare åkte jag iväg med en kär vän, vi skulle efter mat till subben :) Mne vi körde runt lite, pratade, åkte via r-kioske för att ta ut lite pengar som vännen vunnit på sin lott, sen vidare till prisma där jag boga chips o en ny parfym: SJPs NYC, MMMM!:) Sen en tur till makuuni och lite mera köras, superbt!:) Nu avslutar jag kvällen med rederiet ^^ HA de fint! :)) PUSS

Glögg.pepparkakor.auraost.OMNOM.

Kom just hem från jobbet på lilla K butiken. Tog med mej hem lite peppisar o auraost (blåmögelost alltså MMM!). Sen blev de gott gott me de och glögg + rederiet! ;) Känner mej lite fet nu just..bara ätit skräp heela veckan, usch! o söp gjorde jag både på freda o lörda..lite angst har man ju no..usch..vill int bli tjock igen juu..tur man endå kan gå ner igen sen hehe.. Nåväl. I fredags var det jobb julfest. Satt o söp med mina arbetskamrater, alla finnar utom hon jag jobbar med på mi navdelning, hon e tvåspråkig. SÅ henne kudne ja prata me ananrs var ja ganska så tyst :P Sen blev de o träffa en vän o fara ut på en, men de va tråkigt..var i vasa (där ja jobbar också ca 100km från var ja bor) o där va sååå tråkigt..så vi fo ett lite hesemat och knalla hem till henne för lite SATC :P Igår var ja oxå ut jo..usch..massa känslor..lessna, arga, glada och fundersamma..vissa människor borde man aldrig ha beblanda sig med! di förvrider huvet på en! :( Nåja..nu ska ja återgå till mitt söndagsmys :) PUSS <3

Tankar.som.snurrar.

Hej igen på er! Här snurrar tankarna på som vanligt, mer än förr faktiskt..nästan så att man ahr nära till gråt emellanåt (hehe de rimma). Men, på samma gång har jag super duper mega mycke energi! Tönta mej med Martin svenssons "Du är så yeah yeah wow wow" här tidigare o hitta på en dans till den..nödvändigt? Näe. Kul? haha, aa! Hoppas på att få svar i helgen nu..antar inte, men det återstår att se..ibland kan man bli förvånad :)

Tankar.kring.ätstörningar.och.rädsla.

Började fundera idag. Det jag skriver nu drar jag direkt ur huvudet så formuleringar osv kan vara fel, men jag tänker inte dölja något eller försköna/förvärra något, så då gör jag såhär. Som jag skrivit om tidigare har jag lidit av ätstörningar, enligt läkarna aorexia. Den tiden känns otroligt långt borta på nå vis, nästan lite suddig, som om de va en dröm eller nått. Jag var jätte smal, knappast så smal som många som lider av anorexia brukar bli, men jag var mycket smal iaf..vägde som minst 40,7kg. Iofs är det inte så farligt lite då jag bara är 152,5cm lång, men med tanke på att jag alltid varit lite pluffsig så gjorde att det kändes mycket..inte för mig men för alla andra. I mitt huvud var jag fet. En annan sak som gör att denna tid känns så overklig är kanske pga att jag fick reumatism och fick de o tänka på, de var nästan värre. De som var värst var ju att jag inte kunde träna och att jag av medicinerna blev uppsvälld..jag kände ju för att dö. Aldrig fick jag va fin tänkte jag, aldrig fick jag va smal och vacker som alla andra..jag skulle tvingas fortsätta va de feta och fula som ingen ville ha och som äcklade alla. Jag var äcklig! Efter detta blev jag pluffsig igen..aknske till o me mer än jag någonsin varit, till o me mullig blev jag. Äckligt! Dock började jag leva livet då. Jag flyttade till Jakobstad, hittade nya vänner, bodde utomlands med mina härliga vänner, träffade killar, vissa av dem som jag ännu håller väldigt kära. Men..jag var fortfarande äckligt mullig..iaf i mina ögon var jag äcklig. Jag fick dock höra en och annan elak kommentar om min storlek, även om jag faktist inte var så stor, vilket inte var så trevligt såklart. Idag har jag dock gått ner en del, är ganska vältränad och har fått en sund storlek på kroppen även om vissa delar klart skulle behöva förbättring. JAg får även höra då och då att jag e fin, het, snygg, vacker osv, men allt det är bara ord, jag tror inte på dem, vill tro på dem, men går inte. Hur kan JAG, den feta och fula, va fin? Driver dem med mig? Driver dem med en stackars äcklig fuling som jag? Sånt funderar jag på ibland..vilket gör det ganska svårt att veta på vilken fot man står. Har också blivit lite orolig för min hälsa..har lite små problem som uppdagats och på senare tid har jag ätit väldigt dåligt och tränat mycket. Träningen har ju sina orsaker, då jag går en instruktörs kurs, men dessa två delar får mig att tänka tillbaka på hur det en gång var..jag blir orolig att hamna där igen. Känns dock skönt att ha kontrollen, men då man vill kontrollera sig så mycket att man inte ens tillåter sig äta eller känner att man måste träna bara för att man unnade sig något gott, då börjar de gå för långt. Denna sköna känsla av att ha kontroll, bli smal, vältränad, inte vara sugen jämt, den skrämmer mig. Jag är lite rädd faktiskt. Sen hjälper det ju inte att jag fått många andra saker att tänka på och som jag inte får något svar på. Jag vill verkligen inte falla tillbaka ner i det djupa äckel hålet igen. Jag tycker jag haft min beskärda del av "huvudont", så jag ber mig själv om nåd: Snälla låt mig slippa!

Bild från Kaisa.

Tankar.som.äter.upp.mig.

Hej hej! Här har ni mej igen! Jag tror jag kommer att blogga en del på svenska istället, min engelska är lite otillräcklig, låter bara dumt..vissa inlägg blir väl dock på engelska, men dehär vardagliga får fortsätta på svenska, så de så!:) De har inte hänt så mycket egentligen på senast, annat än att mina tankar snurrat och snurrat. Jag tänker på saker som jag inte borde..eller borde jag? vad är rätt, vad är fel? vad göra åt saken, vad inte göra? Kommer jag få veta? kommer jag våga? borde jag ta chansen? har inte fått ett enda svar på den frågan, inte ens ett litet hum om vad svaret skulle va, tyvärr. Men tiden får väl utvisa detta..även om jag skulle vilja ha ett "tecken"..typ. Vad händer annars då..hmm..jag jobbar jobbar o jobbar lite till..förutom då jag går i skola då eller vistas på gymmet, eller på dansgolvet..hehe..ahr blivit mycke krogen på senast, enda gången i veckan jag hinner släppa loss lite o ha kul! Visst e de kul me allt de andra också, men inte så avslappnande. Ganska nöjd e jag med mitt liv endå..man ska väl inte klaga lixom, ja har de mesta..men som sagt..utan svar vet jag inte hur gå vidare..får se vart vägen för mig denna gång, om jag vågar göra en avstickare eller ej..hmmm..tiden tickar iväg.. Dagens fråga: Bättre att chansa eller att köra med säkra kort?

2.b.a.bit.more.positive.

..I love my new job!:)

Nagu.I.never.dreamed.home.could.end.up.where.I.don't.belong.I'm.moving.on.

I was a while since I wrote anything here, but now I think it is time to tell you a little bit about the place were I grew up.

Nagu (Nauvo in finnish) is a little place in the archipelago of Åboland (Turunmaa in finnish) in the south of Finland. It is like an island, not that big, but not that small either, and there are around 1600 people living there, and everybody know eachother.

In te winter it is kind of a cold and dark place. Not much to do, not much to see. In hte summer the place is wonderful, it's paradise! There are alot of turists coming there from all over the country and all over the world. We have the nicest archipelago in Finland (at least in my opinion).





I have always loved Nagu and the fact that everybody know eachother, it's like a big family! I ahven't lived there for like 6 years now, but I miss the place, my friends and so on..the sad part is, my friends does not seem to miss me as much.

For like 1-2 months ago I went there with a friend for the opening of Najaden. Najaden is a boat that is a pizzeria at daytime, and in the evening it turns into a pub..I love it! It is SO Nagu! It is a popular place and it is a really nice feeling there..or was.

Well, we got there and I have told her about my friends and that I was so happy that I would finally meet them again. Well..I tried to talk to people but it seemed like I didn't exist. There was not many people who said hallo, and no one seemed to care..or there was 2 girls that i know who lives in Pargas (Parainen in finnish) that i went to school with who talked to me, my ex boyfriend also talked to me and hes girlfriend too(the other one didn't aswer my text message and he didn't seem to be there). The ones who kind of talked to me like I was a real person from Nagu were the bartenders, and I don't even know them that well!!

I got really disappointed..I didn't think people had that easy to forget friendship. For me, friendship is something that is always there, even if you don't meet in many many years! It got me thinking..am I that easy to forget as a friend? or haven't I ever been an important person in peoples lives. For me, Nagu and the people in it are very important. Even if I don't call people every second of the day, I think about them..it sure seemed that no one had thought about me at all.

I got both angry and sad. But hey, if you have to be there to be someone, then why even bother? I am still the same person, maybe a bit older, a bit more secure in myself, but I have not forgotten anybody, and I never will. I don't know if I have to be that insecure person who takes crap to be loved, but I wont be that person, I have grown to much since that. I love myself now, and I was hopeing others would to.


This is kind of how i feel, or felt. Rascal flatts says it so well in their song "moving on".

I've dealt with my ghosts and I've faced all my demons
Finally content with a past I regret
I've found you find strength in your moments of weakness
For once I'm at peace with myself
I've been burdened with blame, trapped in the past for too long
I'm movin' on

I've lived in this place and I know all the faces
Each one is different but they're always the same
They mean me no harm but it's time that I face it
They'll never allow me to change
But I never dreamed home would end up where I don't belong
I'm movin' on

I'm movin' on
At last I can see life has been patiently waiting for me
And I know there's no guarantees, but I'm not alone
There comes a time in everyone's life
When all you can see are the years passing by
And I have made up my mind that those days are gone




But I never dreamed home could end up where I don't belong, I'm moving on..

Anorexia.nervosa.It.eats.you.while.you.are.not.part.2.

A while ago i wrote about my struggle with anorexia..I did not end the story, cuz the way my eatingdisorder ended, or got better, was because of another disease.

It was in december 2003 (if i remember it right). There was alot going on in my life at that time. My sister had a hard time, I wont tell you what cuz I think that it is her business if she wants to tell, my mother also had a hard time dealing with a medical condition, and my fathers mother was ill, and in the hospital. I dated a guy I kind of liked..I remember I at that time had problems with my feet. I got an inflammation in on of the tendons in one of my feet. When that got better, the other one got the same problem. I thought it was becuase i ran alot, so that my feet were congested..well, I had kind of right but oh so wrong.

The guy broke up with me and I was kind of sad, I knew it would come to an end, we didn't match. MY grandma got sicker and my dad sad..my mom had recovered and my sister was on her way to recover. I on the other hand was not, my problems had just started!

I remember I was out running and i started to feel something wierd in my foot. It was underneath the left foot under the middle toe..it felt like a needle or something..I didn't think much about it..but then one day my toe got swollen. I went to see a doctor, but she said that it would be ok. In a vcouple of weeks the toe was still swollen..I went to see the doctor again..this time it was a young man..he sent me to get an xray, but it did not show anything so i just waited..Then I went to the doctors AGAIN this time she said it could be a nerve that was clamped..I told her what i should do but she said that I could have surgery at some point, but she did not tell me when..I was so sad..I wanted to run and stuff, but i couldnt.

At tis time my hip had started to hurt also..I couldn't really walk normally, it hurt so much..At some point my dwollen toe became a swollen foot, so I went to the doctor and she smiled and said:"Now it is like a little bun". Then she connected the swollen foot and my hip with another case in my family..she told me to lay down on a bed so that she could examen me..then she told me: you have reumathism.

Reumathism is a disease that makes your body attack your own body so that your joints get inflammated. I had this in the family, and all the stress within my family at this point, plus my eatingdisorder, could have been te reason i got this disease.

Now the hell started. I got strong painkillers from the doctor, cuz i couldn't really walk on my foot. At this time I was taking my driverslicense, and i just hated my drivinginstructor..she was mean, and I, who r, or at least was at that point, unsure of myself had a hard time learning. I can tell u this story later. i REALLY hated her, she was a mean bitch! Well, I paused my driving lessons, so that I could put my energy on becoming healthy again.

I got to she a specialist in this kind of disease, and she helped me. The pain was so bad! When I woke up in the morning it took me 15-20 minutes just to get out of bed, while crying and screaming because of the pain. I couldn't really put down my left foot, cuz it feltl ike knifes, it took forever to put my foot down, and it felt the same when i had to lift the foot from the ground again. My elbow started to hurt to, i couldn't get my arm straight..But I was not te one to complain. I didn't want my parents to drive me to the bus in the mornings so that i could go to school, no, i walked..i dragged my foot after me and well, i looked kind of like Quasimodo.

At one appointment with the specialist, I got a needles stuck into my elbow, a thick one. I didn't think it felöt bad, though she said it would hurt. Out came a yellow substanse, and that was what they needed to know what kind of reumathism I had and what kind of medicine I needed. I got medicine for my disease, and in some months i started to get better. I often got cortisone shots above my toe..I recovered kind of well, even if it was a struggle. At one point i had to go to the hospital and i stayed there fore a couple of days..but i did my homework and such, and i cried..i didn't want to be there..i didn't want to get fat (at the time i weighed 44kg). But after this time, i kind of started to recover from my disease. It took some years (five or 6 maybe) before i could stop eating the medicine, and before i could stop eating cortisone that made me swollen and made me feel sooo fat. It took even longer to really get rid of my obsession with my body. I am not really happy with how i look, but i have accepted it, and i feel happy, and that is all that matters, isn't it?

So, if u read this, and if u r struggeling with some demons of your own, or some disease, please, think positive, even if it's hard! I have learned life is much easier if you try to stay on top, even if you could be on the bottom. A positive mind also helps with the healing process, and that is a fact!

Nowasays i am really positive, I try to see the positive things in everything. Negativity brings you down, even if sometimes u have to be negative to stay positive.

hugs from me! My story continues when i feel like i am in the right mood for sharing.
thanks for listening!

drop.dead.diva.

I just LOVE the series "Drop dead diva"!! It is so girly, and i am a sucker for chick flicks and such..yes I am!

The story is about a young model, named Deb, who got into a car accident and was sent to heaven. While in heaven she wanted to get back to earth so she pressed a return button..She cmae back to heaven allright, but not as herself. She was a blond, young model but now he was a chubby, darkhaired lawyer with an iq of 140! Her name was now Jane. Jane had been in an accident too, a shooting accident, so that's why this happened. At the firm the new Jane works at, Grayson works. Grayson was Debs boyfriend. So now while salwing cases and such, Jane tries to get Grayson to love her again. And so on, lovely!


So, watch it!

So.much.to.do.com.

I have been so busy this week, so I haven't had time to do anything but work (and some partying hih). I started a new job on monday, I love it! It is in a city kind of nearby, 100km isn't that much right? Anyway, I really like to drive, so that is not a problem..not now, but maybe in the winter..well, that is then, this is now!

Tomorrow I should go to work, BUT, i managed to get sick during the weekend..when I woke up this morning I almost coughed my lungs out! GAAH! I went swimming yesterday (first time this year) so maybe that contributed..but I thought that 30 degrees (celcius) in the sun and 27 degrees in the water couldn't make my sick, but apparently it could, damn it!!

So..when I love my job, I don't get to go..f*ck it! but on tuesday I hope to be healthy again! Then I will even start to train:) some bycycleing ftw!


See u later nuts!

I.love.you.phillip.morris!

I just saw that movie, I loved it! It made me wanna be a gay man with high IQ so that I could come up with all that crazy shit! Exciting life, I must say!

The best part is, this movie is based on a true story!! :O



The movie thingie vs. the real thing!!

Anorexia.nervosa.It.eats.you.while.you.are.not.

Anorexia nervosa. It's horrible. Been there, done that.I'm gonna tell you my way into it, and my way out.

It all started in kindergarden..I was teased, I was short and fat and my clothes was not allright..Then it continued in school..I was "the short, ugly and fat chick" in the class. The prettyest and most popular girl of the class (at least according to anyone else) was my friend, but also my bully. Sometimes we were good friends, hang out together, other days she teased me about my clothes or something else, and the other girls listened to her..and the boys too. I remember one time when she was at my place..mom was so angry at her because she had made me cry one or two days before..the friend/bully looked at me like she didn't understand why I had cried..well we were kids, we couldn't understand everything.

I was also friends with the boys, at least some of them..we hung out together and had fun..other days they called me mean things, saying I was fat and ugly..sometimes they even followed me home, teasing me all the way..I especcially remember one time when they told me to lay down on the ground, they wanted to throw snowballs or appels on me..don't remember what..dont remember the time of the year..I just remember that..and it was really nearby where I lived so insted of doing as they said, I ran home..I may have cried to..don't remember..But i do remember that I was afraid to go home from school..there was one boy though, who defended me..he was also bullied..he have had a hard life and have had to deal with alot..I am thankful to him. If he reads this he knows who he is.

Anyway..when I started 7th grade I got depressed..my freinds didn't understand why (at that time i had 3 close friends, we did almost everything together..I will tell u about that in another post)and one ofthem started to say eman things about me..I kind of lost them..All i did was sleep, lying on the sofa..thinking thinking thinking..I have never told anyone what made me so depressed..but I might write it here, get it out, in another post. Anyway, After a while it all calmed down..I even had some boyfriends..it didn't last long but there was some guys that started to notice me for my inside..one of them I am thankful for, even if he broke my heart (tell u that later too). In 9th grade I started to ride the bike, everyday..alot! I lost some weight and felt good! i got compliments and I started to like me..a bit, for a little while.

Then i started a new scool, in finland it is called gymnasium, don't know the english name for it, but anyway..I was still biking alot, but I started running too, and I loved it! I didnt loose weight though and started to feel fat..it was muscles underneat my fat that started to grow, so i got bigger and i hated it! then i stopped eating candy..after a while i ate less, or I ate alot of food, but mostly vegetables, so i didn't get that much energy from it, which i needed due to my daily excercise..and i did excercise alot..then it got really out of hand..i started to get up really early in hte mornings, around 5 am and did some walking ebfore i ate a really healthy breakfust..an apple and a slice of ryebread. Every time i hade some time to myself, i walked, ran or something like that. In school we had times when we had an hour or so befor next class, and I went out walking, not spending time studying or being with my classmates like everyone else..

I was really unhappy..i cried everyday about my body..it was so thin, but when I looked myself in the mirror, all i could see was this fat ugly chick that no one would ever want! I had trouble sleeping..I lost weight..at one point i weighed 40,7 kilograms..I had weighed around 52 before. Well, It was not that much weightloss..I am 152,2 centimeters tall so it wasn't that much, but I was sick!

I clearly remember one time when i was shopping with my best friend Disa..I tried on clothes, but nothing suited me, I was too thin! The smallest size XS was too big, it just fell of..but when i ran to the bus, crying, i was not crying about that, i was crying because I was so fat and ugly! When i got home i think a made some cupcakes..i did that alot! but i didn't eat them..maybe tasted, just a little bit.

It was kind of hard dealing with this in a small town as the one i was living in..everyone knew everybody and everybody knew my problem. It was hard! I'm gonna stop here, cuz my battle with anorexia ended when another (or many) problems came into my life.

The one thing I can say is that i was lucky..I got trough it! I am now at a healty weight (even if it could be a bit lower) and I kind of like what I see when i look in the mirror..i am not as fat and ugly as i thought.





At an ABI-ball in school. (When u r about to graduate u r called ABI or abiturient. This was not mine, i graduated the year after).





My friend Linda and I at a club called Marilyn or Lyni. We had a great time :)




Me and one of my first real friends, Anton, had a blast at club Marilyn :)


That was me then, this is me now!







..or this was actually a couple of months ago, but you get the picture ;)

killing.animals..so.inhumane!

I get so angry when I read about tortured animals or animals who gets killed because people are scared of them..In a town nearby where i live called Larsmo, people have seen bears. Now they want to kill them!..Some time ago there were a baby bear that got killed because people were so scared of it..a baby bear!! Then they had a picture in the local newspaper about it, with a picture of the dead bear. The article about it said that they had to kill it cuz it was to close to humans..even though the bear had walked away from the town they found it and shot it. STUPID PEOPLE!!



I have started to think about why we always say that wild animals come too close to us humans..isn't it we who r taking their space, building roads, summer cottages and whatever. It's humans who r getting too close to animal territory.

I hate disrespect. Not respecting animals is more stupid...STUPID PEOPLE!

pile.of.books.

YEP! I had something to eat, watched "Sex and the city" while trying to get my energylevel back on track. Then i noticed a pile of books, or there where two piles actually! I remembered my ten pages long essey that i had to write..f*ck! I chose the topic workrelated stress and how conflicts at your job contributes (is that the right word?) to it.

Oh well..I have to write something..soo i better get started!



See u later!

morning.has.spoken..shut.up!

Sitting here with my sandwitch and my glass of water, trying to wake up! I overslept, again..I had interesting dreams, again, but i don't remember exactly what the dreams were about..the night befor I also dreamed abut interesting stuff and i even got a name on a guy I met..I looked it up on Facebook, and it was a real name! Daniel Lancovil. Don't know how my mind come up with that but it was interesting.



Anywho..I have nothing interesting more than the rings under my eyes to talk about now, so I will try to eat and maybe my braincells come to think of something more fun or interesting or maybe even deep and serious to talk about. You never know!

Ciao!

in. english. please.

Well..i started this blog, thinking I would write in swedish, cuz that's what I do best. But i noticed that people from all over the world was checking out my blog! So I had a thought..maybe I should write in english instead? I am not very good at it, but i would reach more people!

So..a little short summary of what i wrote in my first two posts. As I said, my english is not the best so please forgive my spelling problems hehe ;)

I've started many blogs, but I have gotten tired of writing them, even though I want to! So now I have found a topic that I will never get tired of: Me! ;) I will tell u stuff from my past, the present and things that will, or hopefully will, happen in hte future.

I was born in January the 27th, 1986. I had black hair and blue eyes, not anymore. My older brother, who celebrated his 6th birthday two days after my birth (29th of January), wanted there to be two of me..I bet he doesn't want that now..hehe My older sister, who was soon to be nine years old had allready decided what my name would be: Isa or Ole. I have heard from others that Isa infact means Jesus or God..but I am not named after those fellas, noo, I got my name from a school book in reading, that was called "Isa och Ole" (Isa and Ole).

My name and my littleness are the two things that are still the same since I was born. I am kind of different now..more complicated, but in an easy way..u know?

Now u know a little bit more about me; Isa.

Stay tuned for more episodes of Bugs in the head with Isa!

where. to. begin.

Jag föddes en vinterkväll (18.15) i januari 1986..den 27:e närmare bestämt. Då visste ingen vad jag skulle bli, eller vem jag egentligen var som person. Jag var blank, precis som sidorna i ett anteckningsblock. Just nu är jag en halvfärdig bok. Jag har varit med om mycket, lärt mig så mycket om mig själv. Jag är inte längre den lilla blåögda och svarthåriga flicka som jag var då jag föddes, den som min 6 år äldre bror ville ha två av, jag är Isa. Komplicerad med en gnutta lätthet. Mitt svarta hår och mina blåa ögon har jag inte heller kvar, även om ett svart tjockt hårstrå kan skymta fram då och då. Jag hade tydligen bra hår redan då jag föddes, eftersom det var så långt att sköterskorna kunde binda en rosett i det. Liten e ja också fortfarande, speciellt på längden.



Isa..Mitt namn har jag, senast förra helgen, fått höra att betyder Jesus eller Gud. Jag är dock inte döpt efter nån av dem välkända filurerna, utan helt enkelt från läseboken "Isa och Ole". Det är en gammal läsebok som mina syskon haft i skolan. Min 9 år äldre syster hade tydligen fattat tycke för den eftersom hon ville att jag skulle hete Isa om jag blev en flicka, och Ole om jag blev en pojke. Är ganska glad att jag blev en flicka om jag skall vara helt ärlig.

Som ni nu säkert förstår så har jag två syskon och båda är dem ganska mycket äldre. Jag var egentligen inte någon som mamma och pappa tänkt skaffa, men mina syskon ville innerligt ha en liten bror eller syster (ja min bror ville ju ha två då) och då blev de så. Glad e ju jag för det! Jag är en så kallad "skrapabulla" och stolt över det!

Så..nu e ni lite visare då det kommer till er kunskap om mig.

I will be back! (I looove talking about myself)

http://www.youtube.com/watch?v=HN1ru6_u8lY

gör. ett. försök.

Jag vet inte hur många bloggar jag startat men inte orkat skriva i till sist. Denna skall jag dock försöka skriva i lite nu som då! Jag kommer skriva om mig själv, dåtid, nutid och framtid. Vad jag varit med om, vad som sker nu och vad jag kommer att, eller i alla fall hoppas få, uppleva.

Hoppas ni kommer trivas i min lilla värld. Jag kommer inte dölja nått, eller försöka förfina något utan skriva precis det jag känner. Har ni frågor om det jag skriver är det bara att fråga på..I will answer! Jag känner inte jag har något att dölja. Hoppas ni inte är känsliga för stavfel, eftersom jag oftast skriver så snabbt att jag inte hinner med..tänkte poängtera det bara hehe.



Mupp mupp!