Glögg.pepparkakor.auraost.OMNOM.

Kom just hem från jobbet på lilla K butiken. Tog med mej hem lite peppisar o auraost (blåmögelost alltså MMM!). Sen blev de gott gott me de och glögg + rederiet! ;) Känner mej lite fet nu just..bara ätit skräp heela veckan, usch! o söp gjorde jag både på freda o lörda..lite angst har man ju no..usch..vill int bli tjock igen juu..tur man endå kan gå ner igen sen hehe.. Nåväl. I fredags var det jobb julfest. Satt o söp med mina arbetskamrater, alla finnar utom hon jag jobbar med på mi navdelning, hon e tvåspråkig. SÅ henne kudne ja prata me ananrs var ja ganska så tyst :P Sen blev de o träffa en vän o fara ut på en, men de va tråkigt..var i vasa (där ja jobbar också ca 100km från var ja bor) o där va sååå tråkigt..så vi fo ett lite hesemat och knalla hem till henne för lite SATC :P Igår var ja oxå ut jo..usch..massa känslor..lessna, arga, glada och fundersamma..vissa människor borde man aldrig ha beblanda sig med! di förvrider huvet på en! :( Nåja..nu ska ja återgå till mitt söndagsmys :) PUSS <3

Tankar.som.snurrar.

Hej igen på er! Här snurrar tankarna på som vanligt, mer än förr faktiskt..nästan så att man ahr nära till gråt emellanåt (hehe de rimma). Men, på samma gång har jag super duper mega mycke energi! Tönta mej med Martin svenssons "Du är så yeah yeah wow wow" här tidigare o hitta på en dans till den..nödvändigt? Näe. Kul? haha, aa! Hoppas på att få svar i helgen nu..antar inte, men det återstår att se..ibland kan man bli förvånad :)

Tankar.kring.ätstörningar.och.rädsla.

Började fundera idag. Det jag skriver nu drar jag direkt ur huvudet så formuleringar osv kan vara fel, men jag tänker inte dölja något eller försköna/förvärra något, så då gör jag såhär. Som jag skrivit om tidigare har jag lidit av ätstörningar, enligt läkarna aorexia. Den tiden känns otroligt långt borta på nå vis, nästan lite suddig, som om de va en dröm eller nått. Jag var jätte smal, knappast så smal som många som lider av anorexia brukar bli, men jag var mycket smal iaf..vägde som minst 40,7kg. Iofs är det inte så farligt lite då jag bara är 152,5cm lång, men med tanke på att jag alltid varit lite pluffsig så gjorde att det kändes mycket..inte för mig men för alla andra. I mitt huvud var jag fet. En annan sak som gör att denna tid känns så overklig är kanske pga att jag fick reumatism och fick de o tänka på, de var nästan värre. De som var värst var ju att jag inte kunde träna och att jag av medicinerna blev uppsvälld..jag kände ju för att dö. Aldrig fick jag va fin tänkte jag, aldrig fick jag va smal och vacker som alla andra..jag skulle tvingas fortsätta va de feta och fula som ingen ville ha och som äcklade alla. Jag var äcklig! Efter detta blev jag pluffsig igen..aknske till o me mer än jag någonsin varit, till o me mullig blev jag. Äckligt! Dock började jag leva livet då. Jag flyttade till Jakobstad, hittade nya vänner, bodde utomlands med mina härliga vänner, träffade killar, vissa av dem som jag ännu håller väldigt kära. Men..jag var fortfarande äckligt mullig..iaf i mina ögon var jag äcklig. Jag fick dock höra en och annan elak kommentar om min storlek, även om jag faktist inte var så stor, vilket inte var så trevligt såklart. Idag har jag dock gått ner en del, är ganska vältränad och har fått en sund storlek på kroppen även om vissa delar klart skulle behöva förbättring. JAg får även höra då och då att jag e fin, het, snygg, vacker osv, men allt det är bara ord, jag tror inte på dem, vill tro på dem, men går inte. Hur kan JAG, den feta och fula, va fin? Driver dem med mig? Driver dem med en stackars äcklig fuling som jag? Sånt funderar jag på ibland..vilket gör det ganska svårt att veta på vilken fot man står. Har också blivit lite orolig för min hälsa..har lite små problem som uppdagats och på senare tid har jag ätit väldigt dåligt och tränat mycket. Träningen har ju sina orsaker, då jag går en instruktörs kurs, men dessa två delar får mig att tänka tillbaka på hur det en gång var..jag blir orolig att hamna där igen. Känns dock skönt att ha kontrollen, men då man vill kontrollera sig så mycket att man inte ens tillåter sig äta eller känner att man måste träna bara för att man unnade sig något gott, då börjar de gå för långt. Denna sköna känsla av att ha kontroll, bli smal, vältränad, inte vara sugen jämt, den skrämmer mig. Jag är lite rädd faktiskt. Sen hjälper det ju inte att jag fått många andra saker att tänka på och som jag inte får något svar på. Jag vill verkligen inte falla tillbaka ner i det djupa äckel hålet igen. Jag tycker jag haft min beskärda del av "huvudont", så jag ber mig själv om nåd: Snälla låt mig slippa!

Bild från Kaisa.

Tankar.som.äter.upp.mig.

Hej hej! Här har ni mej igen! Jag tror jag kommer att blogga en del på svenska istället, min engelska är lite otillräcklig, låter bara dumt..vissa inlägg blir väl dock på engelska, men dehär vardagliga får fortsätta på svenska, så de så!:) De har inte hänt så mycket egentligen på senast, annat än att mina tankar snurrat och snurrat. Jag tänker på saker som jag inte borde..eller borde jag? vad är rätt, vad är fel? vad göra åt saken, vad inte göra? Kommer jag få veta? kommer jag våga? borde jag ta chansen? har inte fått ett enda svar på den frågan, inte ens ett litet hum om vad svaret skulle va, tyvärr. Men tiden får väl utvisa detta..även om jag skulle vilja ha ett "tecken"..typ. Vad händer annars då..hmm..jag jobbar jobbar o jobbar lite till..förutom då jag går i skola då eller vistas på gymmet, eller på dansgolvet..hehe..ahr blivit mycke krogen på senast, enda gången i veckan jag hinner släppa loss lite o ha kul! Visst e de kul me allt de andra också, men inte så avslappnande. Ganska nöjd e jag med mitt liv endå..man ska väl inte klaga lixom, ja har de mesta..men som sagt..utan svar vet jag inte hur gå vidare..får se vart vägen för mig denna gång, om jag vågar göra en avstickare eller ej..hmmm..tiden tickar iväg.. Dagens fråga: Bättre att chansa eller att köra med säkra kort?