Mina inlägg verkar vara fyllda med endast negativa tankar.
Kan bero på att det känns skönt att skriva ner dem.
Känns skönt att veta att någon läser det.
Kanske inte personerna som borde, men de som vill.
Försöker att inte ge ut alltför mycket om vad sakerna handlar om dock.
Idag satt jag och såg på serier.
Hörde vacker musik.
Börja gråta.
Musik får mig att känna så mycket.
Gråter av lycka och av sorg.
Blir ledsen även om jag egentligen är glad,
eller glad fast jag egentligen är ledsen.
Sitter här med tårarna brännande bakom ögonlocken.
Vill inte gråta.
Du är inte värd mina tårar.
Inte ens lite.
Finns väldigt få som är värd mina tårar,
ännu färre som är värdiga nog att se mig gråta.
Finns väldigt få som jag har den tilliten för.
Finns alltför många som låtsas.
Varför försöker jag ens vara äkta mot personer som inte är äkta mot mig?
Personer som spelar spel och leker med ens känslor.
Och varför i all världen sparar jag på dessa personer?
VARFÖR tar just de personerna sån plats i mitt hjärta?
Ni är inte värda det.
Ändå finns ni där.
River och sliter, sticker och biter.
Mitt hjärta är rätt söndertrasat,
men starkt.
Då jag varit sjuk en längre tid och plågat min kropp,
så till den grad att den knappt fanns kvar, så fick jag höra av skolsköterskan att jag måste ha ett otroligt starkt hjärta som klarat det jag utsatt min kropp för.
Och visst har jag det.
Fortfarande utsätter jag det för plåga.
Inte på samma sätt som förr, men det tar nästan lika ont.
Borde inte göra så dock,
men vad kan jag åt det?
Vad kan jag åt att jag vill människor väl?
Vill visa att jag betyder nått för dem,
även om jag inte får något tillbaka.
Är det fel?
Vem vet.
Hoppas mitt hjärta klarar sig en liten stund till dock.
Vill inte att det ger upp än.
Har så mycket att ge,
bara rätt personer dyker upp och vill ta emot det.
Och vill ge mig något tillbaka.
Hoppas på att slippa träffa på fler egoister nu.
Har fått nog av er.
Punkt.
Du är inte värd mina tårar.
Kom ihåg de.
