Jag känner mej överväldigad.
Av känslor.
Tankar.
Intryck.
Hopp.
Vemod.
Besväran.
Ledsamhet.
Hopplöshet.
Tomhet.
För mycket.
STOP!
*
Ibland blir jag helt matt av alla känslor och intryck.
Veckan som gått har varit fin på så många sätt.
Samtidigt som den varit full av hopplöshet.
Ibland önskar jag att jag var en mer enkel person.
En person som vågar visa sina känslor.
En person som inte trycker undan andra då de kommer för nära.
En person som helt enkelt kan vara sig själv.
Jag kan verka så lättsam, lugn och glad.
På insidan är det dock ett fullständigt kaos.
Ett kaos som ibland måste luftas.
Jag är ett kaos.
Inlindat i ett lugn.
Vissa kan se kaoset i mina ögon.
För vissa blundar jag.
Jag vill inte visa mitt inre kaos.
Hellre trycker jag undan dem jag tycker om,
än att öppna upp och visa kaoset inom mig.
De är för riskfyllt.
Apati.
Död.
Risken finns att jag förlorat så mycket på grund av att jag inte vågat ta risker.
Hjärtat tar lite ont idag.
Imorgon är en ny dag.
Kanske jag vågar ta några risker.
Kanske förlorar jag,
men kanske vinner jag något samtidigt.
Återstår att se.
Gonatt.
