Igår var en jobbig dag.
Utmattande.
Uttömmande.
Energikrävande,
men energigivande.
Jag kraschade.
Jag har samlat på mig enorma mängder känslor.
Både bra och dåliga,
men mest jobbiga.
Det har känts bra en stund,
men alltid kommit tillbaka.
Jag har inte kunnat förstå hur jag kan ha känt mig så ledsen,
även om jag känner mig som den lyckligaste människan på jorden.
Nu vet jag.
Allt påverkar.
Alla jag mött har påverkat.
Alla gånger då jag varit starkare än jag borde va.
Alla gånger då jag tryckt ner vad jag känner bara för att inte vara i vägen.
Alla gånger jag blivit kallad något fult.
Alla gånger jag stött på personer som förstört mig.
Alla gånger jag stött på personer som gjort mig lite mer hel.
Allt påverkar.
Jag ångrar ingenting av vad jag gjort.
Jag skulle aldrig vilja va utan de upplevelser jag har haft.
Jag önskar dock att ingen skall behöva ha det som jag haft det.
Även om jag haft det relativt bra,
så har mitt liv pga min högkänslighet varit rätt jobbigt.
Att känna saker 10ggr starkare än andra tar på.
Energin tar slut på mitten,
men jag försöker ändå vara stark.
Och jag ÄR stark,
annars hade jag inte överlevt.
Jag hade försvunnit bit för bit för att till sist avsluta mitt liv på ett eller annat vis.
Men jag är kvar.
Jag lever.
<3
Igår kraschade jag.
Hårdare än någonsin förr.
Orsaken till att jag kraschade var att det blev för mycket.
Jag klarade inte av att hålla inne alla jobbiga känslor.
De måste ut.
Lättnad.
Jag vet inte hur länge jag hade klarat att hålla detta inom mig.
Och jag kanske skulle kraschat ännu hårdare om jag hade behövt hålla det inom mig.
Men det kom ut.
Allt dåligt.
Allt bra.
Allt.
Jag är så lyckligt lottad som har ett sådant stöd.
Underbara vänner som förstår mig och orkar.
En underbar pojkvän som tar hand om mig.
Jag känner mig älskad.
Även om jag ibland går in i mig själv och inte tror det är sant.
Men det är det.
Min underbara pojkvän var med mig igår.
Stöttade mig.
Fick mig lugn.
Han är den som får mig att tro starkare på ödet än jag tidigare gjort.
Han är bäst <3
Jag vet inte om detta inlägg made any sense.
Men det är vad jag ville skriva.
Vad jag behövde säga.
Kanske någon känner igen det,
kanske inte.
Lugnet har lagt sig som en trygg filt runt min själ.
Jag är kanske lite mer hel än förr.
Livet går vidare.
Jag är optimistisk.
Kärlek.
<3
:)
