Börjar.få.nog.

Jag börjar få nog av känslan av förvirring.

Tvekan.

Osäkerhet.

Jag vill veta var jag står.

Med vem jag står,

eller om jag står ensam.

Om nån finns där ibland,

eller aldrig.

Känslan av att aldrig riktigt vara säker.

Känslan av att ge av sig själv, men inte få.

Känslan av att hålla tillbaka sig själv, då man inte borde.

Snälla vinter.

Ge mig lite frid o ro i själen.

Overload.

Jag känner mej överväldigad.

Av känslor.

Tankar.

Intryck.

Hopp.

Vemod.

Besväran.

Ledsamhet.

Hopplöshet.

Tomhet.

För mycket.

STOP!

*

Ibland blir jag helt matt av alla känslor och intryck.

Veckan som gått har varit fin på så många sätt.

Samtidigt som den varit full av hopplöshet.

Ibland önskar jag att jag var en mer enkel person.

En person som vågar visa sina känslor.

En person som inte trycker undan andra då de kommer för nära.

En person som helt enkelt kan vara sig själv.

Jag kan verka så lättsam, lugn och glad.

På insidan är det dock ett fullständigt kaos.

Ett kaos som ibland måste luftas.

Jag är ett kaos.

Inlindat i ett lugn.

Vissa kan se kaoset i mina ögon.

För vissa blundar jag.

Jag vill inte visa mitt inre kaos.

Hellre trycker jag undan dem jag tycker om,

än att öppna upp och visa kaoset inom mig.

De är för riskfyllt.

Apati.

Död.

Risken finns att jag förlorat så mycket på grund av att jag inte vågat ta risker.

Hjärtat tar lite ont idag.

Imorgon är en ny dag.

Kanske jag vågar ta några risker.

Kanske förlorar jag,

men kanske vinner jag något samtidigt.

Återstår att se.

Gonatt.

 

Korta.nätter.

Ibland kan natten bli rätt kort.

Man kanske är uppe lite för länge.

Av en anledning eller flera.

Orsakerna kan va många.

Ibland kanske man har mycket att göra.

Ibland kanske man inte hittar sömnen.

Ibland kanske man ligger o funderar över något.

Ibland kanske det är månens fel.

Ibland kanske det inte har nån speciell orsak.

Har man tur är det av fina orsaker.

Då kanske det är värt det att vara lite trött dagen därpå.

Eller hur?

Vill.jag.ha.dig?

Vill jag?

Vill jag inte?

Vem e du egentligen?

Vad vill du?

Vad vill jag?

Frågor.

Inga svar.

Inga löften.

Tomma ord.

Slutet.

Intrasslad.i.ett.spindelnät.

Känns som jag är fast.

Vet inte hur jag ska slippa från.

Klipper jag av fel tråd kommer jag falla.

Litar jag på att någon kommer och räddar mig,

så kommer jag att bli uppäten.

Försöker jag rädda mig själv,

hur går de då?

Kommer spindeln fånga mig och låta mig lida?

Dö en sakta död insurrad i klibbig tråd.

Kvävas.

 

Hur bli fri ur spindelns nät?

 

Vem kan jag lita på?

Är jag något för någon?

Är jag inget för ingen?

Hur ska jag veta?

 

Och om jag får reda på sanningen,

kommer den då att hjälpa mig eller döda mig inifrån?

 

 

Overklig.verklighet.

Ibland känner jag att allt omkring mig inte egentligen finns.

Jag är inne i nån sorts värld,

en värld där jag inte hör hemma.

Känner mig otrygg,

även om det känns bekant.

Ångest kallas det.

Igår morse vaknade jag till detta.

Jag var inne i nått som inte finns.

Som inte var verkligt.

Här borde jag inte finnas.

Men där fanns jag.

I mitt eget kött o blod.

Ångest.

Dock gick det över rätt snabbt denna gången.

Jag skrev ner mina tankar till en kär vän.

I det ögonblicket märkte jag hur dumt det lät.

Hur kunde jag ens tänka på en sådan liten sak?

Finns mycket värre saker att fundera över om jag så vill det.

Ångesten var fullkomligt onödig.

Insikten gjorde att jag kom tillbaka till verkligheten.

Kunde se på saken med rätt ögon.

Ångesten vann inte denna gång.

 Tack.

Jag har börjat bli starkare.

Klokare.

Snart är jag hel igen.

Steg för steg.

<3

Tack ni fina i mitt liv.

Utan er vore jag trasig än.

 

Kärlek.är.en.kär.lek.

Jag är bitter på kärleken.

Lite.

Ibland.

Ofta.

Mycket.

Inte alls.

Jo.

Nej.

Fan.

Jag vill va kär.

Jag vill inte va kär.

Jag vill älska.

Jag vill inte älska.

Jag vill känna.

Jag vill vara kall.

Apati.

Får se var det slutar.

Får se var det börjar.

Jag dras åt två håll.

Vet inte vart jag är påväg.

Jag är rädd.

Jag är modig.

Vilken väg är rätt att gå?

Och om jag väljer att falla,

finns det någon där som tar emot mej då?