Overklig.verklighet.

Ibland känner jag att allt omkring mig inte egentligen finns.

Jag är inne i nån sorts värld,

en värld där jag inte hör hemma.

Känner mig otrygg,

även om det känns bekant.

Ångest kallas det.

Igår morse vaknade jag till detta.

Jag var inne i nått som inte finns.

Som inte var verkligt.

Här borde jag inte finnas.

Men där fanns jag.

I mitt eget kött o blod.

Ångest.

Dock gick det över rätt snabbt denna gången.

Jag skrev ner mina tankar till en kär vän.

I det ögonblicket märkte jag hur dumt det lät.

Hur kunde jag ens tänka på en sådan liten sak?

Finns mycket värre saker att fundera över om jag så vill det.

Ångesten var fullkomligt onödig.

Insikten gjorde att jag kom tillbaka till verkligheten.

Kunde se på saken med rätt ögon.

Ångesten vann inte denna gång.

 Tack.

Jag har börjat bli starkare.

Klokare.

Snart är jag hel igen.

Steg för steg.

<3

Tack ni fina i mitt liv.

Utan er vore jag trasig än.