Är.jag.konstig?

Jepp.

Jag, som så många andra, har konstaterat att, jepp, jag är konstig!

Dock inte något som jag ser som något dåligt, tvärtom..

Jag gillar det

 

Har på senaste tiden flera gånger fått höra:

 

"Jag har aldrig träffat en 27-åring som..."

 

Då jag hör min ålder får jag nästan ta mej en funderare.

Är jag så "gammal" faktiskt?

Kommer aldrig förstå att jag är i den ålder som jag är i.

Kommer va en evig 21-åring,

med en viss livserfarenhet som andra 21-åringar inte har hunnit skaffa sig.

Skönt så.

Frågade min kompis för nån dag sedan om han tycker jag är konstig.

Han svarade att jag nog är lite konstig, men på ett bra sätt!

Han jämförde mig med lutfisk och memma.

Antingen gillar man de inte, men gillar man de så tycker man det är jätte gott!

Tyckte det var en så fin förklaring :)

Man behöver inte gilla mig, det är helt ok om nån inte gör det.

De som inte gillar mig är antagligen personer som jag aldrig skulle umgås med i alla fall.

 

Det enda jag har märkt att jag borde ändra på är mitt funderande.

Borde ta det lite mera chill.

Kommer alltid vara en fundersam person, det är lixom i min natur.

Dock har det på senaste tiden hänt så mycket, saker som gjort mej extremt fundersam.

Det har varit galet jobbigt.

Bestämde mig för någon dag sen att jag skulle börja ta det lite mera chill..hittills har det fungerat!

Hoppas det håller i sig :)

 

*flum flum*

 

 

 

Funderingar.över.pinsamheter.och.Furu.

Är en orolig själ.

Alltid varit, kommer alltid att vara antar jag.

Jag funderar och analyserar för mycket.

I helgen var jag igen och festade till det lite väl mycket.

Dagen efter kändes det som jag gjort en massa pinsamma saker, vilket jag poängterade då vi diskuterade saken med ett par vänner.

Jag fick då höra:

"Du tycker ju allt du gör e pinsamt!"

Då kom ja fram till att, ja, de gör ja ju!

Alltid då jag gjort något, som inte är saker jag brukar göra, mot någon i fyllan, så känns det jobbigt och pinsamt. Det gäller då mest om det är personer jag är bekant eller vän med.

Jag borde chilla lite mer.

Varför få ångest för något man gjort på fyllan, om det inte är så att man faktiskt ställt till det totalt?

Onödigheter!

Det som jag dock inte tycker var pinsamt att jag gjorde, vilket kan bero på att jag inte känner honom, är att jag sa till Fredrik Furu att han har ful mustasch.

Men..det har han ju?!

Nee, var och en med sitt..men..tyckte det var lite skoj.

;)

Lite.sprucken.i.kanten.

På senare tid har jag kommit fram till att det varit för mycket på gång runt mig.

Det är inte skolan och jobbet som stört mig, tycker jag har rätt bra koll på det även om skolan stressar ibland med alla sina deadlines.

Det är mest relationer runt mig som fått mig att gå sönder lite.

Jag har blivit lite sprucken i kanten och jag har märkt att det inte går att fixa med plåster.

Behövs mer varaktigt skydd, som håller längre och inte bara för stunden.

Har känt mig i stort behov av mina vänner.

Kanske i lite för stort behov.

Vill inte vara en jobbig person som ältar saker och ting, men det har blivit så på senast.

För ett par helger sen hände dock något som fick mig att inse att vissa personer helt enkelt inte är värda min tid och energi, hur mycket jag än skulle tycka om dem och se deras bra sidor, så finns det sidor hos dem som tar min energi. Tar mer än de ger.

För att citera Melissa Horn;

Jag har alltid hållit hårt om dom jag inte orkat med.

Nu, tack vare vänner och nyfunna vänner, som orkat med mig, så har jag kunnat släppa detta och sett att jag helt enkelt inte kan finnas där för alla, fast jag vill det.

Nu hoppas jag bara att jag på nått vis kan reparera mina spruckna kanter och bli hel igen.

Visst kommer det alltid lämna spår av sprickorna, men dem kan man vända till något positivt, som jag gjort så många gånger förr.

Det löser sig nog till sist.