Mitt.nya.liv.

Jag nedvärderar mig hela tiden.
Jag är osäker och visar den osäkerheten för mycket.
Då jag är berusad kommer mitt rätta jag fram.
Vissa personer som jag litar på ser även min rätta sida då jag är nykter.
Vissa personer, med vilka jag inte känner mig "hotad", får också se denna sida direkt.
Andra, som jag vill ska se den rätta sidan, får vänta länge på den riktiga isa.
Det brukar de inte orka.
vilket gör att jag förlorar dem.
Nu har jag dock bestämt mig.
Jag skall försöka visa mitt riktiga jag och inte skämmas och skrämmas över det.
Har förlorat för många bra personer på min livsresa pga mina rädslor.
Det är slut me det nu.

Se mig. Hör mig. Känn mig.

Give.me.time.and.tell.no.lies.

Tid.

De e nått som jag behöver.

För att komma ur mitt skal.

Visa vem jag är.

Vara den som jag är och kan vara.

Vissa människor lockar detta ur mig tidigt.

Vissa känner jag att jag kan lita på.

Ibland har jag varit svag och blottat mitt inre även åt personer som inte går att lita på.

Aj.

Det har tagit ont.

Jag har krupit djupare in i mitt skal.

Försvunnit.

Brytits ned.

Men jag kommer alltid tillbaka.

Jag är stark.

Trots att jag är liten.

Vissa tror att jag skall gå sönder av sanningen.

Men det gör jag inte.

Jag går sönder av lögner.

Jag känner på mig då folk är oärliga.

Men jag vill tro det bästa om dem ialla fall.

Aj.

Det bränns.

Sticks.

Känns.

Men jag kommer alltid tillbaka.

Alltid!

Kanske lite mer försiktig än vanligt.

Men det löser sig.

Har många runt mig som verkligen uppskattar mig.

Det hjälper mig att klara av de personer som utnyttjar mig.

Jag är lite naiv.

Men det kommer jag säkert alltid vara.

Vill vara.

Lite.

Jag är lite inåtvänd.

Så är det bara.

Ge mig tid.

Du kommer kanske gilla vad som kommer fram.

Det som göms i snö..

..or whatever.

Jag är kall på utsidan,

men brännande het på insidan.

Du lär märka det.

Ge mig bara tiden att visa dig.

 

Funderingar.och.resfeber.

Har varit lite emotionellt upp och ner den senaste tiden.

Mycket på gång med flytt och resa osv.

Funderingar kring vissa personer.

Funderingar angående min framtid.

Vill ta de lite mer lugnt.

I.need.it.

Vissa saker verkar inte gå som jag vill,

men vad kan jag åt det?

Inte jag som styr denna gång.

Jag kan bara vara den jag är,

med allt vad det innebär

och personerna i min närhet får antingen ta det,

eller sen helt enkelt inte.

Jag ska väl inte behöva ändra på mig för andra?

Efter resan har jag en del att ta reda på.

Får se hur det går..

Känns som att jag hoppas förgäves. 

Huvudet.fyllt.av.oro.

Är mer hel än jag varit på länge,

men mer sprucken i kanten än jag varit förr.

Mitt 2013 började inte så väldigt bra.

För många djupa och taggiga känslor på en och samma gång.

För många slag i magen och nålar i hjärtat.

För många besvikelser och sorger.

Men det blev bättre!

Känner dock av alla dessa taggar, slag och nålar än.

Det förföljer mig i allt jag gör och allt jag vill göra.

I allt jag hoppas på och i allt jag aldrig trodde kunde ske.

Det sticker och trycker och river och sliter.

Mitt huvud är ett kaos.

Igen.

Hur ska jag kunna börja på något nytt, när det onda och gamla förföljer mig än?

Finns fina personer som jag vill lära känna på djupet.

Som jag vill ska finnas i mitt liv på ett eller annat sätt.

Jag kan dock inte släppa in dem, inte låta dem se vem jag är.

Jag vill, men jag är fast.

Sanningen är att jag inte ens vet om de vill ha mig i sitt liv.

Kanske de inte orkar vänta på att jag skall lossa på repet?

Kanske jag borde berätta för dem?

Kanske jag skrämmer iväg dem för gott om jag berättar?

Antingen är jag för på, eller för av.

Jag verkar inte ha ett mellanläge.

Det är svårt.

Vad skall jag göra för att denna/dessa personer ska förstå att jag vill ha dem i mitt liv?