Det.stormar.i.mitt.huvud.

Det blåser omkring så många tankar i mitt huvud.

Ibland blixtrar det till och blixten skär igenom mig.

Ibland har jag svårt att se vad jag skall göra, känna tro pga all dimma.

Ibland piskar regnet mig i ansiktet så hårt att det tar ont.

Ibland är stormen rätt lugn, rätt sansad, rätt jag.

Ibland är stormen så hård att jag måste kämpa för att hålla mig på fötter.

Denna tankestorm är fylld av tankar om vad jag borde göra, borde ha gjort och vill göra.

Vad jag vill sak ske, vad jag inte vill ska ske och vad jag är rädd för att ska ske.

Just nu är jag lite rädd.

Lite glad.

Lite liten.

Men ganska stor.

Vad ska jag göra?

Det finns en del i mitt liv som gör mig rätt glad.

Men jag vet inte om jag skall våga tro att det är hållbar glädje.

Mina tankar stormar.

Jag tar ett steg framåt och två tillbaka.

När skall jag våga ta steget fullt ut?

 När skall stormen lätta och tankarna börja klarna?

Finns det ett sådant stadie?

När, var, hur skall jag få lugnat denna storm?

Hör mig. Se mig. Känn mig.

  

Har jag hittat skyddet mot stormen?

Eller kommer stormen bli hårdare?

Snart kanske jag vet.

Men vill jag veta?

...