Jag börjar få nog av känslan av förvirring.
Tvekan.
Osäkerhet.
Jag vill veta var jag står.
Med vem jag står,
eller om jag står ensam.
Om nån finns där ibland,
eller aldrig.
Känslan av att aldrig riktigt vara säker.
Känslan av att ge av sig själv, men inte få.
Känslan av att hålla tillbaka sig själv, då man inte borde.
Snälla vinter.
Ge mig lite frid o ro i själen.
Hej!
SvaraRaderaMåste bara säga att jag känner igen mej i så mycket av det du skriver. Tankarna, ångesten, känslorna. Jobbiga känslor..
Men du verkar också vara en stark människa, så kämpa på! Dessutom verkar du vara en cool och schysst person, be proud över det!
Ville bara säga det :) ha det bra!
Hejsan!
RaderaTack så mycket för dina ord, det värmer! :)
Dessa känslor är inte roliga..men då man väl kommer bort från dem, tagit sig bort från dem, så känner man sig genast mycket starkare. Man lär sig så otroligt mycket om sig själv, och andra.
Ta hand om dig och hoppas du får ett fint år :)