Jag är skeptisk,
men hoppfull.
Lycklig,
men orolig.
Min själ spritter.
Min hjärna går på högvarv.
Det är så vant,
men så ovant.
Jag vill vända mig ut och in,
så mitt innersta är synligt.
Kanske det är lättare då.
Tror jag behöver tid.
Men har jag tid till det?
*ångest*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar