Den.första.snön.

Idag kom dem första snön.

Så även vinterangsten.

Overklighetskänslorna.

Skräcken.

Paniken.

Apatin.

*

Igår kunde jag inte ha brytt mig mindre.

Apati.

Idag känner jag hur panikkänslorna kan komma krypande.

Vilken sekund som helst slår de till

Skräcken.

*

Försöker förbereda mig mentalt.

Finns mycket fint i mitt liv som kan hålla mig på fötter.

Vill inte falla lika djupt som för ca ett år sedan.

Vill hålla mig upprätt.

Vill va stark.

*

Kanske jag borde ha fått hjälp att reda ut allt som skett i mitt liv?

Kanske borde jag ha tagit itu med det på annat vis.

Kanske jag inte borde varit så envis o velat klara mig själv.

Mina vänner hade kanske tackat mig då.

Då jag var som djupast ner i hålet var det de som fick ta smällen.

Min panik, min skräck.

Sen märkte jag det blev för mycket för dem.

För mycket för mig att skada dem.

Då skulle jag klara mig själv.

Igen.

*

Denna vinter känner jag mig dock starkare än på länge.

Dock med några stora sprickor i kanten.

Det tar tid att hela.

Men har mycket i mitt liv just nu som kan hjälpa mig med det.

Många fina personer.

Fina jobb.

Skola.

Mina underbara djur.

Lägenheten.

Vasa.

<3

*

Snart på fötter.

I mina svarta kängor.

Tränga sig genom mängden.

Utan att falla.

Kanske snubbla lite.

Men snart framme.

På rätt väg.

Ur trängseln,

mot friheten.

Livet.

<3

*