Doften.av.ångest.

Doften.

Jag känner den.

Den är här.

Ångest.

Eller rättare sagt, doften av den.

För mig doftar ångest kallt.

Höst.

Vinter.

Fuktigt.

Bitande.

Löv.

Is.

Vädret där ute förändrades snabbt.

Jag kände direkt doften av ångesten.

Det får mig att känna en sorts overklighet.

Som att jag inte fanns.

Eller att det runt om mig är en dröm.

Men det är minnen.

Sådana jag helst vill glömma.

Men endå minns jag dem.

Ibland med glädje.

Ibland med sorg.

Alltid med ångest.

Då det hänt något jobbigt har det oftast hänt på vintern.

Förra vintern var inget undantag.

Jag kände så mycket smärta.

Så mycket ångest.

Det finns personer jag önskar jag hade sluppit komma för nära.

Personer som inte förstår hur fel de handlat.

Personer som jag alltid kommer bry mig om.

Oavsett vad jag känner inför dem.

Sen finns det personer jag inte vet vad som hände med.

Vart tog vi vägen?

Hur blev det så?

 Ångest.

Doften av ångest sprider sig.

Jag hoppas dock att denna vinter kan ändra på det.

Att doften kommer förknippas med något fint.

Det återstår att se.

<3