Panik.

Jag vet att jag skriver om samma sak gång på gång.

Men det måste ut.

Dessa känslor som stänger in mej samtidigt som de pressar mej utåt.

Jag vet inte vart dessa tankar är påväg.

De snurrar runt.

Samtidigt står de stilla.

*

Måste ta mig i kragen igen.

Men jag känner paniken infinna sig.

Kylan som är på väg hitåt får mig att tappa fattningen.

Hoppas innerligt på glada vinterdagar.

Ingen ångest.

Ingen längtan bort.

Ingen ensamhet.

Ingen sorg.

Vill ha sol o glädje.

Hopp o kärlek.

*

Känner att jag måste få ett grepp om något eller någon.

Som håller mig stadigt ner på jorden.

Som håller mina tankar i ordning.

Som får mig att klara mig helskinnad genom denna vinter.

 Eller kanske ger mig hopp.

*

Hittills har det hänt ganska fina saker i mitt liv.

Men jag bara väntar på stunden då allt skall rasa samman.

Och jag faller pladask.

Igen.

 

Men jag har hopp.

 

Det blir nog bra till slut.