Jag har känslor inom mig som vill komma ut.
Jag gör allt för att dölja dessa.
Vill inte visa dem.
Vill inte du ska se.
Vill inte du ska förstå.
Jag vill inte att det ska vara såhär.
Men jag lurar bara mig själv.
Mitt innersta har svaret.
Mitt yttre vill inget visa.
Jag är kall.
Du är kallare.
Kyla.
*
Det har gått ett tag.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna bekänna färg.
Hur du ska kunna se mina innersta färger genom det tjocka lagret mörker.
Om du bara visste.
Om jag bara vågade.
Skulle det vara annorlunda då?
Antagligen.
Men på hurdant vis är ovisst.
I alla fall för mej.
Snart kommer dock mörkret spricka.
Mina färger kommer välla ut.
Jag vet inte om de blir vackert eller kaos.
Återstår att se då det sker.
Jag är rädd.
Varför måste det vara så svårt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar