Känslokarusellen.stannar.för.att.börja.om.igen.

Mitt liv har på senaste tiden, rättare sagt de två senaste månaderna, varit rena känslokarusellen.

Ena stunden har jag mått super!

Andra stunder har jag varit nära att gå in i väggen.

Känt att jag inte orkar mera.

Skola, jobb, privatliv, energikrävande personer, relationer.

*suck*

Idag fick jag igen känslan av att ha tagit tillbaka mitt liv.

Finns så mycket att vara glad för, även om jag ibland känner mig så väldigt ensam.

Jag är inte ensam.

Det finns personer som bryr sig om mig i mitt liv.

Dem är guld värda.

Det finns dock personer jag har förstått att inte bryr sig, även om de utgett sig för att göra det.

Dessa personer tar så mycket mer än de ger.

Jag är en person som ger väldigt mycket av mig själv, min tid och energi, till personer jag bryr mig om och tycker om.

Oftast får jag inte detta tillbaka, vilket gör mig ledsen och besviken.

Jag har nu bestämt att dessa personer inte skall få ta min energi nått mer.

Det är slut på det nu.

Om de inte kan visa sig mogna nog att vara ärliga och inte är genuint intresserade av att ha mig i deras liv så är de inte värda att lägga energi på.

Dock kommer jag alltid bry mig om dessa personer, hur det går för dem, men jag tänker inte ge av mej om jag inte får nått i gengäld.

Det får vara slut på det nu.

Hur snäll jag än är, så kan jag ge svar på tal.

Har lång stubin, men alla stubiner har en ände..

:)